Många som arbetar inom fysiskt tunga arbeten rör sig mycket under arbetsdagen. Men paradoxalt nog verkar det inte skydda mot ohälsa. Tvärtom.
”Det här är ett folkhälsoproblem som uppstår på arbetstid”, säger professorn Elin Ekblom Bak.
Vi vet att regelbunden fysisk aktivitet och rörelse är en av nycklarna till ett friskare liv. Men är all fysisk aktivitet likvärdig? Vad händer med kroppen när den är aktiv åtta timmar om dagen? Det är just här som forskarna pratar om den fysiska aktivitetsparadoxen, fenomenet där arbetsrelaterad fysisk aktivitet inte verkar ge samma hälsofördelar som fysisk aktivitet på fritiden.
– Vi vet att rörelse generellt är bra för hälsan. Men paradoxalt nog visar forskning att personer med fysiskt tunga jobb ofta har sämre hälsa än de som sitter stilla på kontoret, säger Elin Ekblom Bak, professor i idrottsvetenskap, Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
Varför är fysisk aktivitet på jobbet inte lika bra för hälsan som fysisk aktivitet på fritiden?
Skillnaden handlar både om hur vi rör oss och under vilka förutsättningar. På fritiden väljer vi själva när, vad och hur länge vi tränar, ofta med lite högre intensitet som stärker konditionen, och ger oss själva chansen till återhämtning. På jobbet ser det annorlunda ut. Aktiviteten pågår ofta under många timmar, och om arbetsdagen består av ensidiga rörelser, tunga lyft och tidspress hinner kroppen aldrig vila. Belastningen blir helt enkelt för hög. Dessutom är de i fysiska arbeten ofta sämre rustade, vilket gör det svårare att klara av belastningen.
– I en studie såg vi att endast varannan till var fjärde person i mer fysiskt belastande yrken hade en tillräckligt god kondition för att klara av sitt arbete på ett hälsosamt och hållbart sätt. Hade alla haft fysisk kapacitet som elitidrottare hade det sett annorlunda ut, men de flesta är inte rustade för den dagliga belastningen, säger Elin.
Hon tillägger dock att hög fysisk kapacitet inte helt skyddar mot överbelastning, även elitidrottare skulle på sikt påverkas negativt av att göra samma monotona arbete år ut och år in.
Hjälper det att lägga in träning på fritiden?
Är det inte bara att träna när man kommer hem från jobbet då? Så får man bättre förutsättningar att klara en hög belastning? Svaret på den frågan är nja. Risken är hög att detta skulle bidra till ytterligare överbelastning, speciellt om man inte tar hänsyn till när och hur träningen sker. I stället handlar det om att hitta sätt att stärka kroppen utan att öka den totala belastningen. Flera företag har börjat testa att få in återhämtning och träning under arbetsdagen. Elin berättar om ett industriföretag som låtit medarbetarna träna på arbetstid.
– De har skaffat sig ett gym och byter ut en del av arbetspasset mot styrketräning. Det ger möjlighet att stärka kroppen utan att förlänga dagen. Men det måste som sagt ske med hänsyn till när träningen läggs in, säger hon.
Det här kan du som arbetsgivare kan göra
Att bara lita på individens egen förmåga räcker inte för att förebygga skador och sjukfrånvaro. Lösningen måste ligga i hur arbetsdagen planeras och hur arbetsmiljön utformas.
– Det här är ett arbetsmiljöproblem som måste hanteras på alla nivåer i en organisation, med förståelse för detta fenomen hos individen ända upp till ledningen, säger Elin.
Hon nämner förslag på flera åtgärder som arbetsgivare kan ta till:
- Låt personalen rotera mellan arbetsuppgifter
- Skapa variation under arbetsdagen
- Inför mikropauser
- Erbjud möjlighet till anpassad träning på arbetstid
- Inför individanpassade insatser
Pågående forskning på området
Just nu pågår projektet The PAradox Project på GIH, där Elin Ekblom Bak är projektledare. Projektet syftar till att undersöka överbelastning hos individer med fysiskt tunga arbeten och förstå hur kroppen reagerar på långvarig belastning under arbetsdagen. Målet är också att se om en metod som idag används inom elitidrotten kan tillämpas för att förebygga överbelastning i arbetslivet.
Deltagare (arbetsplatser) sökes till projektet. Vill du vara med eller läsa mer om vad projektet innebär? KLICKA HÄR.